Idag har jag, förutom att tentaplugga, varit på sjukhuset och skrivit in mig för operation. Det var en intressant upplevelse. Fick träffa E, som ska operera mig denna gång. Undrar om det var för att T var fullbokad eller om T helt enkelt inte ville ta sig an mig igen. E gav iaf ett bra intryck och jag tror att jag är i trygga händer. Han sa dock att det är klurigt att få till det och att det finns en liten, liten risk att det inte fungerar denna gång heller. För varje operation blir det nämligen lite svårare. Dessutom blir blodtillförseln sämre för varje op. Men blodtillförseln i munnen är god från början och risken för infektioner är liten. Han har flera idéer för hur han ska genomföra operationen och kommer göra det som verkar bäst när jag väl ligger på operationsbordet. Han tror inte att jag hade något ben i närheten vilket gör att han kanske kommer göra hål på sidorna, nära tänderna, för att undvika att det sträcks för mycket. Tror jag han sa iaf. Dessutom slipper jag de blodförtunnande sprutorna då jag är ung, frisk och operationen inte blir så lång. Han beräknar att den tar mellan en och en och en halv timme. Han lovade flera gånger, helt självmant, att göra sitt bästa för att operationen ska bli lyckad och jag sa att jag ska vara supernoga efteråt för att göra det bästa av det från min sida också. Det brukar vara tre dagar flytande och sju dagar mjukmat, om inte det är känsligt område för då kan den flytande delen förlängas. Dagen efter får jag åka hem, troligen innan klockan 11. Det vore ju väldigt skönt, jag ogillar verkligen att ligga på sjukhus! När han såg min hälsodeklaration där man skulle fylla i om man opererats förut konstaterade han att jag var en veteran. Jo tack, men jag önskar att jag inte behövde vara det...

Snälla låt detta bli min sista operation någonsin!