Som den melodifestivalnörd jag är så måste jag nästan kommentera gårdagens semi i ESC där Sverige för första gången någonsin missar finalen. Jag tycker Anna gjorde ett bra jobb. Anna var ditröstad av folket. Den var bara inte tillräckligt bra i jämförelse med resten av låtarna, åtminstone inte vid en första lyssning. Det är ju numera välkänt att Sveriges (nordens) smak inte stämmer överens med resten av Europas. Våra glansdagar är helt klart förbi. Jag har alltid ogillat att de delat upp melodifestivalen i flera semifinaler (nu talar vi i svenska uttagningen). Det var både bättre resultat (faktiskt gicvk det bättre då, om det enbart var pga det vet jag inte) och mycket roligare. Då bokade man in den där enda lördagen, bunkrade upp med godsaker och slog sig ihop med nära och kära och hejade järnet på de bidrag man gillade. "Fler får chansen" är argumentet för att ha flera semifinaler. Fler behöver inte få chansen om de inte håller rätt nivå. Hellre 12 riktigt bra låtar än typ 40 varav 25 är riktigt kassa. Men det är ju självklart en ekonomisk fråga, även om de inte erkänner detta. Med typ 8 röstningsprgogram röstar fler, och fler gånger. De får in mer pengar.

Sedan ifrågasätter jag det här med att vi missar finalen för första gången någonsin. Det var ju faktiskt bara något år sedan de gjorde det obligatoriskt med semifinaler för alla utom Storbritannien, Frankrike, Spanien, Tyskland och förra årets vinnare. Tidigare var det bara en del av de sista platserna plus de länder som inte var med året innan som fick tävla om plats i finalen. Det har inte varit många gånger Sverige har hamnat på sådan bottenplats i finalen så vi behövt kvala året efter. Det jag ifrågasätter är alltså själva uttycket. Tidigare har det helt enkelt inte varit lika stor risk att behöva kvala och riktigt kassa låtar har hållit sig på tillräckligt hög plats för att klara gränsen. Personligen tycker jag att Malena Ernman förtjänade att vara den första som inte tog oss till final någonsin, men det höll tydligen Europa inte heller med om...