Mitt i soffmyset dyker denna konversation upp:
Jag -Men åh... vad önskar du dig i julklapp egentligen? Jag har ingen aning vad jag ska ge dig!
J -Vad önskar du dig?! Förutom diskmaskin.
Jag -Haha, jag önskar mig ingen diskmaskin. Det är du som gör!
J -Jo, du vill väl ha en diskmaskin?
Jag -Nej. Det är du som sagt det till din pappa två gånger att vi önskar oss. Jag vill inte ha någon. Men jag kan önska mig det om du vill ha en.
J -Men... jag önskade mig ju en för att du vill ha en.
Jag -Men jag vill inte ha någon.
J -Jag vill inte heller ha någon.
Jag -Skojar du? Varför säger du att vi önskar oss det då?
J -För jag trodde att du ville ha en.
Jag -Men det vill jag inte och har aldrig sagt att jag önskar mig. Jag kan hålla undan disken ändå tycker jag. Finns andra saker vi kan önska oss istället. Trodde du ville ha diskmaskin...
J -Varför skulle jag vilja ha diskmaskin? Jag diskar ju inte.
Jag -Men... jag trodde du ville ha diskmaskin för att du tyckte jag var för dålig på att diska!
J -Nej, men jag trodde du tyckte det var jobbigt att diska och ville ha en.

Efter skratt talade J med sin far och oönskade oss diskmaskinen. Vi båda "önskade" oss den för att vi trodde att den andre ville ha en. Så kan det gå när man vill varandra lite för väl...