Om två dagar påbörjas cykelsemestern och idag har jag skrivit ner en ganska noggrann lista på vad jag vill ha med mig och hur mycket av allt. Listan kan komma att modifieras under packningens gång men ungefär är det så det kommer bli. Gäller att få tag på en bra ryggsäck som lämpar sig också, kanske är ute lite i sista minuten på den fronten. Kommer behövas lite sista minuten inhandling av vissa saker också.

Dessutom har jag skrivit ner en lista med samma syfte för Polenresan, eftersom jag bara kommer vara hemma en dag emellan är det skönt att ha koll på läget då och ha det mesta fixat. Då kan jag resa i en utstyrsel, ha med mig en extra ifall vädret ändras och komplettera med en klänning eller kjol om jag behöver vara fin någon kväll. Mer packning i klädväg än så kommer det inte behövas. På onsdagen vet man ju också ganska säkert hur vädret kommer vara där de kommande dagarna och kan anpassa sig efter det. På listan står det självklart sådana där uppenbara saker som pass och biljett. Det är ju också det viktigaste, alla andra saker kan man ju faktiskt köpa på plats.

Eftersom J ska med jobbet till Gröna Lund imorgon blir denna kväll vår sista tillsammans på ett tag. Därför tänkte vi mysa till det lite extra. Först tänkte vi gå på bio, men så såg vi på min lånefilmshög och tyckte att vi kan lika gärna välja en bra film därifrån och se istället för bio. Så så får det nog bli. Det kommer bli supermysigt.

Jag kom precis på att det är tisdag idag och ytterligare en vecka sedan operation har passerat. Är nu upp i vecka tre. Kirurgen sa att huvudregeln är att det är så starkt det kan bli efter tre veckor, även om det självklart kan bli ännu lite starkare. Det är därför inte så himla konstigt att ytterligare ett stygn lossnade igår kväll och lämnade ett ynka stygn kvar, som sitter fast i ena änden bara. Gropen som skapades under operationen börjar närma sig att vara helt igenväxt. Tänka sig, det verkar ha gått vägen denna gång!

Vecka tre: Jag får äta allt med sunt förnuft (dvs tex tugga på sidorna och inte mitt i gommen).

Idag borde det vara annandag midsommar. Men det är det ju inte, bara en vanlig 27 juni. Råkade komma in på en blogg som tyckte att midsommar borde bli Sveriges nationaldag, den firar ju svenskarna redan med pompa och ståt...

Idag gick J upp vid kl 8 och jag vid 9. Satt vid datorn under en lång frukost och laddade upp midsommarbilder på internet. Sedan blev det städning. Diska, torka köksytorna, plocka undan grejer som hamnat på fel ställe, torka av alla ytor, dammsuga golvet, skura golvet, städa inne på toaletten... Vi var väldigt duktiga J och jag. Sedan mötte vi upp svägerskan J och R och begav oss till den lokala pizzerian och köpte hem pizzor ("do you have take-away pizza in Sweden?").
Perfekt tidsplan hade vi för vi hann precis sätta oss i soffan med pizzorna och alla tillbehör när matchen Tyskland-England började. Lite av en mardröm för mig som hoppas att Tyskland vinner hela kalaset och att England kommer långt. England åkte ur, Tyskland kan fortfarande vinna. Att domarna inte såg Englands andra mål är dock mycket pinsamt. Det förändrade hela matchbilden liksom. Sedan är det inte så kul att se en match som innebär att England åker ur VM med en engelsman bredvid, särskilt inte när du håller på andra laget...

Nu har vi haft en liten paus men snart börjar Argentina-Mexiko och då kommer J och R hit igen för fotbollstittande.

Några av oss åkte hem igår kväll från skärgården, så därför är jag hemma nu. Vi har haft en kanonmidsommar och till och med vädret var fantastiskt (på självaste aftonen, inte på midsommardagen). Extra kul var det att visa svägerskans engelska pojkvän R alla dessa svenska traditioner. Många av låtarna är faktiskt ganska ologiska. Varför kör en kråka ett fordon? Varför gör vi en stor grej av att grodor inte har öron eller svans? Varför har vissa sysslor speciella dagar? Varför har vi en sång om att flickor niger, pojkar bockar, Olle gråter och någon skrattar? Varför leker vi raket? För att inte tala om vad midsommarstången egentligen är...
Vi spelade/lekte också andra svenska saker, såsom kubb och Brobrobreja. Vi visade gamla klapplekar som man lekte som barn osv... Jag älskar att möta den svenska kulturen med något främmande, det är verkligen roligt att få perspektiv på saker och ting.
R fick så klart också smaka olika sorters inlagda sillar, olika snapsar, knäckebröd och saltlakrits...

Sedan badade vi i sjön på ön också. På natten fick J och jag sova i den tredjedel av huset som är ombyggt och färdigt, uppe på loftet. Det gick superbra, även om sängen hemma alltid är skönast.

Ännu en dag med kanonväder. Min kära vän Sa har längtat till midsommar hela veckan, ja än längre än så. Igår önskade hon att det var fredag idag. Icke, sa jag, jag vill ha torsdag. Hon undrade varför denna torsdag var så viktig. Det ska bli kanonväder, svarade jag, en sådan dag kan man inte skippa. Då drar vi till stranden, konstaterade Sa. Och snart är det sagt och gjort. Om en halvtimme drygt kommer Sa förbi och vi drar till stranden. Härliga sommar!

Imorgon blir det skärgården för mig, så jag säger det lite i förskott: Glad midsommar!

Blev rekommenderad en dokumentär om rasism. Såg på den ute på balkongen idag på svt play (finns kvar där till mitten på juli tror jag). Den heter Rasismens grundstenar och visar en kvinna som flera gånger utfört experiment för att påvisa hur rasismen fungerar. Experimentet är väldigt omtalat huruvida det verkligen är ett bra tillvägagångssätt. Hon delade upp en förvald grupp på trettio frivilliga personer i brunögda och blåögda, där de brunögda var i majoritet och bestod av både människor med olika etnicitet. I USA, Australien och Sydafrika föll experimentet ut som det är meningen och de i gruppen blir medvetna om rasismen och diskriminering. Denna gång, i England, gick det inte lika bra. Redan från början tillstötte bekymmer och flera blev både bortskickade och valde att lämna experimentet. Många (inga av dem färgade) ifrågasatte om experimentet verkligen behövdes.

En man, som visade sig vara halvt svart och halvt vit i ursprunget, berättade att hans dotter som bodde hos sin vita mamma i ett medelklassområde på landsbygden var den enda som inte var helt vit i sin skola. Mannen tror att dottern av sina kompisar ses som vit, för hon är rätt ljus med sina endast 1/4 mörka ursprung. Dock vågar han inte hämta sin dotter i skolan. Han vågar inte visa sig i skolan med henne, av rädsla att hennes vänner ska förstå att hon också är mörk. Mannen är då rädd för att dottern ska behandlas annorlunda. Detta var ett exempel av mannen för att visa hur en svart måste anpassa sig i livets spel.

En vit kvinna i den blåögda gruppen tyckte dock att alla utsätts för diskriminering. Alla måste anpassa sig. Svarta tycker bara att de är så himla mycket mer diskriminerade än andra. Att bara hudfärg ska räknas som rasism.
Kvinnan höll inte med om det och drog ett exempel. Kvinnans man, en sporttyp som spelat rugby, måste nu anpassa sig genom att ha kortklippt välvårdat hår, fina kläder och slips samt tala välvårdat. Helst vill han ha långt hår och "slappa" kläder. Detta var kvinnans bevis på hur alla måste anpassa sig och hon vägrade gå med på att det var helt olika saker.

Den mörka mannen sa att han aldrig kan ändra sin hudfärg, han måste alltid vara svart. De som inte förstod sig på detta tyckte att de inte heller hade något val utan måste anpassa sig. Alla unga killar blir visiterade på kvällstid pga knivrisken, sa de ljusa. Statistik visar att unga svarta pojkar stoppas och visiteras åtta gånger så ofta som andra, svarade en svart mamma. De vita vägrade höra på det argumentet och fortsatte säga "alla visiteras, alla visiteras".

Jag blev förvånad att ingen satte sig på huk framför de vita, tog tag i dem, tittade de djupt i ögonen och sa i klarspråk "din man kan under semestern låta både hår och skägg växa. Han kan gå i mjukisbyxor, trasiga jeans eller shorts. Han kan ha gummistövlar på fötterna om han vill. Den där mannen (peka på den mörka som berättade om dottern) är alltid svart. Han är svart på jobbet, på fritiden och semestern. Han är svart när han badar och när han flyger flygplan. Han är svart på natten och på dagen. Han kan aldrig ändra på det.".

Hur kan folk helt allvarligt talat inte se skillnaden på ens "jobb"-jag och någon som anpassar livet efter sin hudfärg?
Tycker debatten borde ha kretsat kring varför mannen ens behöver anpassa livet på det sättet. Varför är han orolig över att dottern ska bli sämre behandlad om han visar sig tex?

Solen gör sitt bästa denna dag för att vi ska glömma den långa gångna vintern. Den steker för fulla muggar och är alldeles ensam på himlen. Inga vänner i form av vita fluffiga bomullstussar kallade moln syns till. En bakgrund som är så ljusblå och sommarskön som det bara går att få till. Temperaturer som får dig att tro för en kort stund att du nog befinner dig mer söderut på jordklotet än så här. Det är sådana här dagar som man önskar att man är ledig och kan sitta med en god bok på balkongen. Det är sådana här dagar man lever på hela året.

Idag var jag hos kirurgen på återbesök. Det hade läkt ihop jättebra och även gropen som de snodde vävnad ur har börjat läka. Många av matrestriktionerna har därmed lyfts men några kvarstår. Efter tre veckor (idag var dag 15) brukar de säga att det är så starkt som det kan bli, därmed får man också äta allting. Det är i början på nästa vecka. Nu får jag hålla mig undan från knäckebröd och annan hård mat och tex segt kött. Vanliga brödkanter går utmärkt och jag får tom äta grönsaker nu (yeey!). Dock har jag lovat J att vänta med morötter... När jag tuggar fastare föda ska jag försöka hålla maten vid kanterna för att inte belasta gommen eller råka stöta till den med något. Igår lossnade ett stygn och innan dess började några av dem hänga löst i ena änden. Han sa inte så mycket om det utan konstaterade mer att det gått 15 dagar så det är lugnt, typ. De ska ju bort någon gång... Ska tillbaka efter sommaren för att dels träffa en logoped och göra en inspelning igen och sedan samma dag träffa honom för att se att allt är som det ska. Risken att något går galet så här långt in i läkningen var väldigt liten sa han, så det kändes som en vinst!

Som belöning tog jag med mig moder till Slussen där vi satte oss i solen och njöt av sommaren. Jag avnjöt en marabou mjölkchoklad 100gr tillsammans med en Ramlösa smultron. Vet ni vad?
Inget läckage.

Igår var jag sugen på kladdkaka, vilket ledde till att jag stack iväg på cykeln och köpte på mig lite mer socker och diverse andra ingredienser medan J tillagade kladdkakan (som blev perfekt).
När jag rotade i skåpet fick jag dock bekräftelse på vad jag många gånger varit övertygad om men inte orkat bevisa. Det är nämligen så att en av Js absoluta maträtter är lasagne. Varje gång vi ska ha lasagne vill han också köpa på sig ett paket med lasagneplattor. Det behövs inte, brukar jag säga, vi har redan. Ibland låter han den vara kvar på hyllan i affären, ibland säger han: men om vi inte har tillräckligt så blir det väldigt jobbigt. Så då får vi köpa för säkerhets skull. Nu hittade jag vårt lager med lasagneplattor. Jag tror att vi har tillräckligt.

En annan spännande händelse inträffade denna lördag. Det var nämligen så att svägerskan Js, som ju pluggar i England, pojkvän R kom på besök för första gången. Det blev därför ett avbrott i bröllopsfirandet för en sen middag med J, svägerskan J, R och Js föräldrar. R verkar vara en trevlig grabb och jag och J käkade middag med dem framför gårdagskvällens match också. Han är här i tio dagar och firar midsommar i skärgården med oss.

Blir bra övning i engelska också, den blir ju alldeles för dammig när man inte använder den. Jag känner mig dock mer bekväm att prata engelska med min nya röst. Även om rösten inte ändrats så pass mycket att man inte hör att det är jag, så har den definitivt fått en annan klang och är renare (märks vid jämförelse innan och efter-inspelningar). Tidigare vet jag att jag har uttalat ord precis som de ska göras men pga mina defekter har det blivit biljud som faktiskt ändrat ordets läte och jag har därför, speciellt i engelska, verkat ha ett tokigt uttal (dvs inte bara svengelska) då och då. J har rättat mig flera gånger genom åren när han trott att jag sagt fel för att sedan förstå att det bara låter fel. Jag tror inte att det fungerar så längre tack och lov, och därför känns det något bättre att prata engelska, även om den är dammig. När vi ändå snurrar in på hur engelska språket fungerar för mig så kan jag berätta att jag var hörselskadad när jag lärde mig engelska, ja halva livet var jag ju det. Det sitter därför i att läppläsa. Jag läppläser iofs på svenska också, men jag behöver inte göra det om jag inte är på en typ byggarbetsplats. På engelska däremot känner jag mig otrygg i vad jag hör om jag inte kan stödja mig på läppläsning. Jag vill ha bekräftelse via läpprörelserna att jag hör rätt. Därför starkt ogillar jag att prata engelska i telefon.

Idag är det måndag och ny vecka, men jag måste skriva om vad jag gjorde i lördags. Jag var nämligen en av de uppskattade 500 000 personerna som var i stan då och vinkade till kronprinsessan och den nyblivna prinsen när de åkte förbi i en hejdundrande fart. Jag var ensam större delen av väntan (med främlingar så klart) men det var det värt! Jag är rädd för att detta blir min enda chans någonsin att vara med om ett kungabröllop, mycket kan hända innan det är dags för Victoria och Daniels förstfödda att gifta sig. Vi kanske blir republik tex, vilket jag hoppas att vi inte blir.

Jag fick min choklad som avnjöts med mjölk (inget läckage!) samtidigt som jag såg på Englandsmatchen, inte för att det var något att se dock. Skolexempel på hur man inte ska spela i ett VM.


Dessutom fick jag räkningen från KS för mitt dryga dygn där. 80 kronor om dagen kostar det, vilket ju iofs är billigt för en operation (då man bortser från alla dessa läkarbesök som föregår och kommer efter en operation på 320 kr styck och mediciner på det). Det är dock en utgift som jag aldrig fått information om, utan kommer som ett glatt besked på posten så här några veckor efteråt. Jag vet inte varför de aldrig upplyser om det? Kvinnan jag pratade med i väntan på hemskjuts hade inte en aning om denna utgift och blev alldeles paff när jag nämnde det. Skumt är det iaf.

Idag är det den där dagen då jag får börja trappa upp från mjukmat till vanlig mat. Jag kunde, om jag kände för att vara på den säkrare sidan, vänta med denna upptrappning till på tisdag då jag träffar kirurgen igen. Så är också planen dock med en liten utvidgning av födan. Det känns nämligen väldigt bra i gommen och stygnen sitter kvar ännu. J är stenhård på vad jag får och inte får äta. Jag har varit sugen på en helt vanlig chokladkaka i flera dagar, men J säger blankt nej när jag frågade idag. Till slut  sa han att han kunde sträcka sig till After Eight men att han ville landa lite efter jobbet först innan vi begav oss av för att köpa det. Då kommer svägerskan J och frågar om hon kan ta bilen ikväll (inte vår, utan familjens bil). Ja då kan man ju inte säga "nej, för jag vill åka och köpa choklad". Så hon fick ta den, självklart. Men nu måste jag komma på ett annat bra färdsätt, då vädret kanske är något instabilt? Måste hinna hem innan Englands-matchen också. Heja England!

...bara dålig planering. Jag hade två planer för dagen, beroende på vädret. Vid fint väder hade jag och Sa pratat om att lägga oss på stranden och bada. Men nu blev vädret desto sämre. Spöregn och åska var menyn som erbjöds och då var det plan B som gällde: städning. Jag diskade och gjorde det fint i köket, dammsög hall, kapprum, vardagsrum, kök, sovrum och badrum. Sopade båda trapporna och städade inne i badrummet. Sorterade in kläder i garderoberna och sorterade strumpor. Det var vad jag hann med innan och efter Tysklands-matchen innan J kom hem från jobbet. Nu är det rent men rörigt hemma, vilket är helt okej. Apropå matchen (mot Serbien, slutade 1-0), vad har fotbollsguden emot Tyskland denna dag? Så trist att de inte fick in några bollar i nät.

Igår var jag först på bilskolan (cyklade till och från), sedan hängde jag lite med svägerskan J i solen och därefter for jag till Sa (cyklade till och från). Var egentligen inte tänkt som någon långkörare men vi var inte hemma förrän vid 22.30. Innan våra pojkar kommit hem från jobbet myste Sa och jag på deras balkong. Sedan gick vi en promenad till hennes mammas jobb (där vi praoade i 9:an). Där mötte vi en kvinna som var den mest optimistiska och nöjda människa jag hört i hela mitt liv. Varenda mening hon sa (och hon var inte tyst en sekund) var positiv. "Jag är hungrig, det ska bli så gott med mat. Ni har alltid så god mat här! Ni är så duktiga allihop på att laga mat. Det blir så gott. Skulle jag kunna få lite kall god mjölk? Det är ju så gott! Åh vad synd att mjölken tog slut men jag kan ju ta vatten sedan. Det är ju lika gott det! Åh vad ni är snälla! Åh det var en riktigt god korv! (det var oxjärpar). Åh vilken fin potatismos. Åh vad den var god. Ni är verkligen duktiga på att laga mat. Det här gjorde ni bra!" osv. NONSTOP! Helt otroligt. Och med ett gigantiskt leende hela tiden. De som var pigga nog bland övriga var väldigt trötta på hennes tjatter kan jag lova...

Så gick vi hem igen. Våra pojkar anlände och hennes F skulle köpa linser, men det visade sig svårare och dyrare än beräknat och J shoppade kläder: två par kostymbyxor och tre skjortor. Jag tipsade F om att köpa från den sida på internet jag brukar köpa ifrån och han gjorde det. Vi åt och fikade sedan på deras balkong och spelade Yatzy. Vem som förlorade behöver vi inte prata om...

I onsdags hade vi picknick i stan: T, St, friidrotts-S och jag. Vi möttes i Kungsan, picknickade på Skeppsholmen, köpte mjukglass i Gallerian och slutligen gick vi till Rålambshovsparken.



Resultatet av drygt 8 timmar utomhus:

Det fulla öset fortsätter och därför hinner jag inte med att uppdatera om det. Men ni kan se fram emot många bilder iaf! Vi måste passa på att njuta av sommaren när den visar sig från sin bästa sida!

Oj oj oj vad jag är trött. Inte direkt oväntat men ändå. Började dagen med att träffa Maddo och Tessan (hunden). Vi möttes i mitt område och sedan gick vi en promenad i två timmar i mestadels skogen innan Maddo fick ta brunch. Efter ytterliggare en timme bröt vi upp. Tack för ett trevligt möte! (Du får gärna lägga ut bilderna så kanske jag kan låna några och visa här?). Vi skildes åt vid Hby gård och jag hoppade upp på cykeln och begav mig hem.

Väl hemma värmde och mixade jag lasagne och slappade i två timmar innan jag återigen hoppade upp på cykeln och begav mig denna gång till bilskolan! Jag hade H som lärare och han var bra. På vägen till det lugnare området blev H plötsligt mycket upprörd. Visade sig att kvinnan i bilen bakom skakade på huvudet och suckade över att han körde 30 km/h på en 30-väg. "Det ska du veta Sara. Du kan vara en stjärna på att köra, men det finns alltid idioter i trafiken!" konstaterade han när han återigen lugnat sig. Så var det min tur. Fick massa bra tips på grundsaker som jag inte haft koll på och det känns som jag är tryggare och kan tackla pappas racer-bil nu. Men det är psykiskt jobbigt att visa hur bra man är, respektive blotta sina brister. Väl på bilskolan igen visade det sig att H var den ende läraren som jobbar v.30 och är ledig v.31. Nu är ju jag troligen borta v.30 och hemma v.31, så bytte lärare till R. Får hoppas att han är bra och att vi går bra ihop, för nu har jag bokat massa tider med honom. I juni/juli var det ont om tider, men i augusti kunde jag välja och vraka. Står ju också som "reserv" vid avbokningar.
Sedan cyklade jag hem igen. Nästan hemma började det dugga lite.

Sedan dess har jag bara slappat i soffan och ätit middag (tjockpannkaka). Så trött! Kan ni förstå att jag opererades för en vecka sedan?

Svar på frågan vad för maträtt det var kommer här: lasagne! Dock i en modifierad form. Den är helt hemlagad (okej, plattorna har vi köpt och köttfärsen likaså) men vi gjorde bara en vanlig lasagne i drygt halva formen. I den andra nästan halva delen varvade vi plattor, bechamelsås med tomatsås. Den delen var min. När den var tillagad i ugnen tog jag en liten bit och mixade så det blev som på bilden. Det var otroligt mättande och smakade ungefär som vanligt. Tack för era gissningar, kul att läsa dem!

Ja, hur mycket har jag kört tidigare? Min mamma har inget körkort, så det var pappa som gällde. Pappa tycker dock att han är en dålig körlärare (han överdriver) och vägrade skaffa tillstånd med mig. Jag började tjata innan 15 årsdagen, för jag visste att det här kommer ta tid. När jag var 18 år sa han till slut ja till att skaffa tillstånd och vi gick på handledarkurs tillsammans. Då hade jag dock redan flyttat hemifrån och gick därmed miste om alla "nu ska vi åka och handla, vill du köra?"-turer. Istället har vi fått bestämma ett tillfälle som passar oss båda, träffas någonstans och sedan köra planlöst oftast. Det säger sig självt att detta inte hade så hög prioritet och jag körde för lite. Framför allt för sällan, jag har inte fått in någon vana utan kände mig lite osäker varje gång. Men det gick iaf bättre och bättre, som vanligt har jag lätt för att lära, och jag körde en gång till och från Spånga- Sollentuna (i spöregn), vilket är det längsta jag kört. Med pappas två gamla bilar körde jag faktiskt bra förra sommaren. Men så köpte han en bil av min bror R som inte var att leka med (det säger R och hans fästmö J också) och plötsligt kände jag mig nästan på noll igen. Då var det inte roligt längre. Jag vägrade köra om vi inte började på noll, dvs i ett industriområde. Fick efter ett bra tag som jag ville och fick bättre koll på bilen och dess knepiga dragläge. Så kom denna rekordlånga vinter. Jag hade absolut inte så bra koll att jag ville köra bland andra bilar när det var mängder med snö ute, och övningskörningen lades på is. Körde igen för någon vecka sedan och det gick finemang, allting satt där det skulle. Så jag vet inte alls hur det kommer gå imorgon på bilskolan. Ny bil igen, i en ganska ny modell. Lektionen börjar kl 16 och pågår i 70 minuter, får hoppas att rusningen inte hunnit komma igång då (iofs lär jag mig dragläget snabbt då).

Äntligen har jag sparkat ändan ur vagnen. Jag har ringt till en bilskola och bokat tid för provlektion, för att se hur många lektioner jag behöver (många troligen). Kollade så klart att de hade tillräckligt med lediga lektioner, vilket de hade tack vare mitt "tomma" schema. Så vi får se hur expedition Bilskola går denna sommar... Det känns ju i plånboken kan jag dock tillägga! Men jag är ju ganska flexibel så de kan ringa mig vid eventuella återbud, vilket blir en bra tillgång också för dem. Strax efter vårt första samtal ringde de upp och hade fått återbud för imorgon. Så då ska jag göra min provlektion.

Idag är det den sjunde dagen efter operation och jag tror att stygnen släppte den nionde dagen efter förra operationen. Jag tar därmed det osäkra före det säkra och mixade dagens måltid. Tankarna far lätt till barnmat. Nu är frågan, kan ni gissa vad jag ätit till middag idag?

Sov kasst i natt, drömde knasigt och vaknade med ett ryck. Kunde inte somna om på flera timmar för att jag blev så nojig (trodde att stygnen släppt, vilket jag drömde, men det har de inte). Ikväll blir det parkteater med Empan, sedan Tysklandsmatch i VM. Såg för övrigt Sanna Kallurs häcklopp igår i Diamond League och blev så glad för hennes skull att hon verkar vara tillbaka! Har lite planer under morgondagen, både dag och kväll, och på tisdag ska jag träffa Maddo (bloggkompis sedan några år tillbaka, boende i Gbg) i verkliga livet för första gången. På onsdag ska jag träffa St, och förhoppningsvis också T och friidrotts-S igen för första gången detta lov och spana in LoveSthlm i stan. På torsdag kanske jag behöver vila, inte riktigt i form för så här mycket aktivitet ännu egentligen men men... Lever bara en gång.

Lilla lilla Sverige. Vi är inte många vi svenskar och vi är inte vare sig ett rikt land eller särskilt stort geografiskt. Dessutom talar vi svenska, som inte är så vitt känt utanför nordens gränser. Men trots detta gör vi avtryck och intryck på resten av världen. Då jag läst dövas historia så kan jag meddela att vi var först med att erkänna teckenspråket som ett språk, vi fick den förste professorn i teckenspråk i världen och den första döva som tog en universitetsexamen. Inte fy skam. Men nu är vi faktiskt uppmärksammade i USA för våra pappaledighet och inställning till denna. New York Times har skrivit en lång artikel om svensk föräldraledighet och jag tycker alltid det är jättekul att läsa/höra om hur någon utifrån ser på Sverige och svensk kultur osv. Så därför tänkte jag här länka till denna artikel som heter In Sweden, the Men Can Have It All, trevlig läsning!

Igår vräkte jag i mig överkokta makaroner och ostsås för kung och fosterland. Då tycker man ju att vågen äntligen borde gå uppåt igen, men icke då. Varje dag slår jag nya "lägst vikt"-rekord. Jag väger fortfarande mer (så klart) än när jag träffade J som 16 åring, men då var jag nog också någon centimeter kortare. Nu inser jag också hur otroligt smal jag måste ha varit då. Jag tror inte jag skulle se klok ut om jag vägde samma nu, med mina vuxnare former och så. Men idag måste jag väl ändå gå upp. Kör på samma mat som igår på bröllopsfesten (det är ju iaf en måltid till skillnad från typ potatismos och sås) och till efterrätt bjuder jag mig själv på chokladpudding! Mums. Sedan blir det ju inte så mycket snacks vid sidan av förstås...

När man ligger i en gemensam sal, fem personer, så får man veta ganska mycket om varandra. Kvinnan bredvid mig blev utskriven samtidigt som jag och vi möttes igen en stund senare vid huvudentrén där vi väntade på hämtning båda två. Vi började snacka med varandra och jag fick veta fler detaljer, som att hon hade fem barn i åldrarna 14-23 år. Ett par av dem var tvillingar och ska ta studenten nästa år. Två av barnen är förståndshandikappade, vilket hon självklart tyckte var jobbigt och innebar mycket extrajobb. Hon var särbo, och han skulle passande nog komma när det värsta efter operationen var över. Äldsta dottern, 23 år, var som tur var ett bra stöd och kunde hålla ställningarna när mamman var på sjukhus.

Jag fick veta att hon opererade näsan eftersom hon gjorde sig illa som barn och att hon nyligen opererat axeln pga förslitningsskada i jobbet. Då sjukhuset hela tiden skjutit på hennes näsoperation hade hon fått sparken från jobbet, helt enligt reglerna enligt facket, då hon inte kunde bära den skyddsmask över mun och näsa som krävs för yrket. Det förklarade varför hon skrattat innan hon svarade "nää" när kirurgen undrade om hon ville ha sjukintyg. I höst skulle hon göra en by-pass operation också. Hon skulle bara gå ner 10 kg till först (hade redan gått ner 20 kg). Hon hade opererats nu av samma kirurg som jag och var nummer ett i kön i måndags, så det var henne jag väntade på i över tre timmar i väntrummet. Sedan nämnde hon att detta var hennes femte och förhoppningsvis sista näsoperation. Eftersom hon tidigare sa att hon gjort sig illa som barn var jag tvungen att fråga hur sjutton hon gjort sig så illa så hon behövde fem operationer ända upp i vuxen ålder. Hon var tyst i ett par sekunder innan hon kort sa "tja... jag bodde i fosterhem... Jag var ett sådant där maskrosbarn och ja... Jag blev väldigt illa misshandlad...".

Ja, man kommer varandra nära på ett helt annat sätt på sjukhus.

Vilken härlig dag! Regnet slår i backen och har så gjort under många timmar. Varje gång jag vaknat har jag hört ovädret utanför. Men inte mår jag sämre för det! Idag är det äntligen fredag! Inte vilken fredag som helst heller, utan den fredag då jag får börja med mjukmat! Jag började med en youghurt med jordgubbssmak med små mjuka jordgubbsbitar i. Himmel vad mycket godare än vanlig enkel youghurt! Vid tolvsnåret, fast jag lär inte kunna hålla mig så länge så sugen som jag är, blir det makaroner och ostsås (det kan ni inte ha missat vid det här laget). Mums mums mums! Kom på att man kan ju festa till potatismoset med gräddsås också, bra att komma ihåg för typ middagen eller så. Jag måste komma på vad jag ska ha med mig som maträtt på bröllopsfesten imorgon. Vad för efterrätt jag ska ha är redan bestämt!

Idag blir det slappa på förmiddagen, sedan ska jag ut för första gången sedan hemkomsten. Sista dagen mitt busskort gäller idag och jag behöver köpa en bussremsa och nagellack. Jag borde fixa att resa själv.
Ha en skön fredag!

Idag blev det två filmer. Jag kände för lite lättsamma, underhållande filmer där jag själv mest kan flina utan att behöva tänka så mycket.

På dagen blev det som sagt Sanningen om Rödluvan. Det är en tecknad familjefilm på 77 minuter. Helt perfekt för min sinnesstämning just då. Den handlar självklart om den klassiska sagan om Rödluvan, men man försöker bena ut vad som egentligen hände. Det finns ju två sidor på varje mynt, inte sant? Här får vi höra Rödluvans version, farmors, vargens, skogshuggarens... Den är faktiskt perfekt underhållning för hela familjen. Vad klyschigt det lät. Men så är det. Jag blev underhållen och det blir definitivt yngre också. Tydligen är en uppföljare på gång också. Sevärd tillsammans med familjen eller goda vänner en lättsam kväll.

Nu på kvällningen blev det en film jag sett många gånger förut. Som yngre var det nog min favorit bland bror Ms filmssamling och jag lånade den ofta. 10 orsaker att hata dig heter den romantiska komedin. Det blev "a trip down the memory lane" som man säger på ett annat språk. Dels filmen och handlingen som sådan men också pga alla de unga skådespelarna som jag idag även känner igen från många andra filmer/tvserier. Hade glömt att de spelat också i denna film. Bland dessa kan nämnas kända namn som Julia Stiles och Heath Ledger, men även David Krumholtz (mattenörden Charlie i Numbers), Joseph Gordon-Levitt (från Tredje klotet från solen), Gabrielle Union (Bring it on, Flash Forward) och Larry Miller (En prinsessas dagbok) medverkar. Kanske är detta orsaken till att filmen står sig. Den släpptes när jag var 11 år (dvs 90-tal, varning för magtröjor!) och jag fullkomligt älskade den, och jag gillar den väldigt mycket 11 år senare också. 93 minuter lång, från 7 år.

I stora drag handlar den om tonåringar i USA. En kille som vill ha en tjej, men tjejen får inte dejta killar. Åtminstone inte förrän hennes storasyster, som totalt skiter i allt vad dejta heter, gör det. Så killen måste se till att storasystern träffar någon, men det är klart lättare sagt än gjort. Lite gulligull här och lite aw där och du har en härlig romantiskt komedi. Fast den är bättre än många andra i samma genre och jag tror att tom killar kan uppskatta denna, åtminstone mer än många andra romantiska komedier. Helt klart värd en titt från killarnas håll men framför allt en riktigt mysig film för tjejer som uppskattar denna genre.

Jag tycker dagarna går långsamt och vill gärna tro att det har gått längre än en vecka på sommarlovet. Idag började jag dagen kl 9, fast jag var ju vaken medan J var hemma och uppe så klart. Det blev frukost och till lunch blev det silad blåbärssoppa (får ju inte äta blåbären och så). Ingen höjdare men fick i mig nästan en hel portion iaf. Till lunchen såg jag på en film, så det kommer väl ett inlägg om det senare. På eftermiddagen stod plötsligt pappa i farstun och en stund senare droppade mamma in. De är så fina människor och vill bara kolla hur det är med mig. Efter en stund ute i solen på balkongen drog de sig tillbaka hemåt. J kom hem från jobbet och nu börjar det bli hög tid för middag. Jag är riktigt hungrig men vet inte vad jag vill ha. Imorgon är iaf lunchen spikad: välkokta (inget tuggmotstånd här inte) makaroner och ostsås. Åh vad det ska bli gott! Jag riktigt längtar!

Jag fungerar som så att jag är lite trögstartad, sedan är jag fast för alltid. Med trender dvs. Alla skaffade lunar(storm). När alla andra började tröttna skaffade jag lunar. Alla skaffade playahead. När alla andra började tröttna skaffade jag playahead. Och jag är kvar. Jag hänger i livhanken så gått det går. Men så la ju playahead ner i vintras. Helt plötsligt var allt borta. Utan förvarning. Alla dessa dagboksinlägg från högstadietiden och fram till 2006-2007. Det som en gång var motsvarigheten till min blogg. Bara borta.

Nu ska lunar lägga ner. Bort ska den. Dock skapas en ny sida, och om man skaffar konto där kan man importera gamla publika blogginlägg, information och galleri. Toppen. Sagt och gjort. Kollade lite bland dagboksinläggen där och bland de senaste var det skrivet om studenten. Tänkte visa ett utdrag ur ett inlägg så ni får se hur jag skrev på den tiden och hur jag upplevde min student, så här i studenttider.
"Studenten, jag vill återuppleva heela dagen!! Göra allt en gång till! Sjutton vad härligt det var! Champagnefrukost hos Eva med hela klassen (utom 1 tror jag) med fotografering innan, Hans och Suzanne kom dit och sa fina framtida nyhetsrubriker om alla (min var "Dr Phil är ute, Dr Åberg är inne"). Delade ut betyg, skrev i våra mössor... Och vi skrev i varandras såklart. JM höll ett (långrandigt men) fint tal. Sen samlades vi i JM-hallen för rektorstal, stipendieutdelning (fick för mycket goda betyg) och SÅNG! Tågandet ut blev väl inte riktigt som tänkt men skitsamma, det var askul! Såg inte min skylt i havet så Johan fick komma och hämta mig och visa vägen. Där fanns också Mamma, pappa, Peter, Martin och Moster/Gudmor Anita! De gav mig massa blommor och gossedjur och vi tog en del kort med Peters kamera (mamma hade glömt min!). Jag och Emelie bytte gossedjur med varandra. Mötte sedan mina kära vänner Magda, Bella och Fredrik på planen och de gav mig också blommor och gossedjur om halsen. Sedan såg jag min andra moster Annika och min kusin (hennes dotter) Anna vid lastbilarna, de hade fått trafikbekymmer på vägen och kom för sent. Fick gossedjur av de också. Sedan var det dags för lastbilsfärd och när vi väl rullade iväg blev det bättre Även om JM var fööör full för flakfärd egentligen, ajajaj... Efter tur i stan (och Sergels torg) blev vi avsläppta i Alvik där min fader hämtade mig och Johan (och tog med sig en 1.5 liter vattenflaska till oss som vi hade druckit upp när vi kom hem). Det var en rejäl hetta den dagen, molnfritt och måååånga grader över 20-strecket, måste varit över 30. Tur att min fina fina vita klänning inte var så varm! Kom hem till banderoll, ballonger och min fina skylt och massa släktingar. Hälsade på dem och tog en snaaabbdusch och hälsade igen. Bad alla ta mat osv... Jättegoda smörgåstårtor (MUMS) och jättegoda och fina studentmössetårtor till efterrätt! Orkade inte dricka mer alkohol i värmen så blev vatten och läsk. Större delen av släkten var här, även Martins flickvän Anna och hela Johans familj Sedan öppnade jag presenterna. Peter kläckte kommentaren "Det känns som julafton, Sara får allt - jag får inget". Timmar därefter hade sista personen lämnat huset (som inte brukar bo där då) och frågan dök upp om utgång. Men nej, värmen var för ihärdig och dagen varit för intensiv så det blev inget med det och det gör mig ingenting! Toppennöjd med dagen."

Den andra filmen i samlingen fick bli Falling down. En av skådespelarna, som spelar huvudkaraktären (Foster), är Michael Douglas. Det handlar om en man som helt enkelt tröttnar på omgivningen. Han sitter där i sin sketna bil, i en trafikstockning som inte rör sig en millimeter framåt på årets varmaste dag. Han vill bara hem till sin fru (exfru) och dottern. Det är ju faktiskt dotterns födelsedag. Han får nog. Stiger ur bilen och lämnar den där mitt i kön. "Vart ska du?" undrar mannen i bilen bakom, "hem!" svarar Foster. Han tänker gå hem.

I Nyckeln till frihet följer man med i många många år, här är det en enda dag. Filmen är 108 minuter lång. Den ger en något annorlunda känsla än förgående film, men den är ändå mycket bra och sevärd. Vissa av de motgångar Foster möts av under dagen känns helt absurda. Varför kan inte frukost serveras klockan 10.33 bara för att policyn säger att de ska sluta servera frukost klockan 10.30? Varför måste man följa reglerna till punkt och pricka och vad hände med kunden har alltid rätt?

Tagline: The adventures of an ordinary man at war with the everyday world.

När jag låg på uppvaket var det en tjej, ungefär jämnårig med mig, som väckte mig. Hon hade rejäl ångest och panik, så jag har aldrig hört på maken. Hon grät och hon skrek och hon hade sig där borta. Hon var så rädd. Sedan helt plötsligt bara tystnade hon och så frågade hon personalen "uppvaket? är det klart?". Hon hade då fått för sig att hon ännu inte var färdig och var så rädd inför operationen. Hon förstod inte att allt var över. Hon började gråta av lättnad, mer stillsam gråt. "Tack, tack, tack!" ropade hon till personalen. "åh vad jag mår bra!" jublade hon. Hon frågade vad hon fått för smärtstillande och vilka doser, för så här bra hade hon aldrig mått efter en operation. Detta var hennes sjunde operation och hon hade en åttonde planerad, sedan var det förhoppningsvis slut. Senare fick jag höra att hon vid ett tillfälle vaknat under en operation. Narkospersonalen hade haft problem att få henne att somna om tillräckligt fort då och efteråt hade hon kunnat redogöra för kirurgen vad han sagt under hennes vakna tid. Det var antagligen det hon var rädd för hade hänt igen. Hon kramade om hela personalstyrkan och "tack, tack, tack"ade varenda en av dem för att hon mådde så otroligt bra. Jag var glad att hon åkte till avdelningen för jag ville sova.

När jag väl kom upp på avdelningen känner jag igen stämman. Nej men, ligger tjejen i samma sal som jag? Jo visst gjorde hon det. Hon hade sin mamma på besök, konstigt nog för det står ju i informationen att de inte vill att man har besök på op-dagen. Tjejen försvinner och efter ett tag återkommer hon. Hon gråter och klagar för sin mamma "men du fattar väl att jag aldrig kommer få åka hem imorgon efter det här?!". Hon lät riktigt sur och som om hon beskyllde moder för något. Senare förstår jag på personalen att mamman sagt till tjejen att om hon går lite och visar personalen hur bra hon mår så får hon åka hem tidigare. Detta stämmer delvis. Första dagen, har erfarenheten lärt mig, vill de att man ska lära sig gå till och från toan själv (de vill dock vara med som stöd första gångerna oavsett om mamma är med eller inte). Andra dagen får man gärna gå lite i korridorerna, till dagrummet osv. Det denna tjej gjort var att gå ut i korridoren med sin mamma- och svimmat. Inte så värst bra. Dock borde hon väl veta detta eftersom det var op nummer 7?

Dagen efter tror jag inte hon rörde sig en millimeter. Hon såg helt utslagen ut och kunde absolut inte åka hem. Stackars tös.

Igår påbörjade jag min sommar-dvd-turné. Först ut blev Nyckeln till frihet (originaltitel: The Shawshank redemption). Det är 15 års gräns och det kan jag förstå, så var helst över 15 år eller se med vuxna i sällskapet. Ni som uppfyller det kravet måste dock se filmen. Den blev nominerad till 7 Oscars och låg vid dvd-släppet och flera år innan och efter på andra plats på IMDBs lista över världens bästa filmer någonsin (med Gudfadern som etta). Nu ligger den dock på första plats. Det är besökarna som röstar vilka filmer som är bäst.

Nå, filmen handlar om en ung, skicklig bankman. Hans fru visar sig vara otrogen med ett tennisproffs och oturligt nog blir frun och älskaren mördade. Bankmannen kan inte bevisa sin oskuld och blir dömd till två livstidsdomar att avtjänas efter varandra. Därefter hamnar han i ett fängelse och få lära sig att leva efter reglerna som skapats där inne. Man får följa honom i många år och se vilken vänskap som kan skapas innanför murarna.

Mer än så vågar jag inte skriva, vill inte förstöra för de som inte sett den. Mycket välspelad och välgjord film. Morgan Freeman, som är en riktigt duktig skådespelare, medverkar och gör en bra insats som vanligt. Tim Robbins kände jag inte till sedan innan men han gör rollen mycket bra. Filmen är 2 timmar och 17 minuter lång.

Tagline: Fear can hold you prisoner. Hope can set you free.

Lånade en recension från IMDB:
"Tied for the best movie I have ever seen, 26 November 2003

Why do I want to write the 234th comment on The Shawshank Redemption? I am not sure - almost everything that could be possibly said about it has been said. But like so many other people who wrote comments, I was and am profoundly moved by this simple and eloquent depiction of hope and friendship and redemption.

The only other movie I have ever seen that effects me as strongly is To Kill a Mockingbird. Both movies leave me feeling cleaner for having watched them.

I didn't intend to see this movie at all: I do not like prison movies and I don't normally watch them. I work at a branch library and one day as I was checking The Shawshank Redemption out to one of our older patrons, she said to me, "Whenever I feel down or depressed, I check out this movie and watch it and it always makes me feel better." At the time, I thought that was very strange. One day there was nothing on TV except things I absolutely would not watch under any circumstance or things that I had seen too many times already. I remembered what she said, so I watched it. I have watched it many many times since then and it gets better with every showing.

No action, no special effects - just men in prison uniforms talking to each other.

The Shawshank Redemption and To Kill a Mockingbird) are the best movies I have ever seen. I do not judge it by it's technical merits - I don't really care about that. I have read that Citizen Kane or The Godfather or this or that movie is the best movie ever made. They may have the best technique or be the most influential motion pictures ever made, but not the best. The best movies are ones that touch the soul. It takes a movie like The Shawshank Redemption to touch the soul."

Jag var så trött igår kväll. Men inte så konstigt då jag tog tag i dagen före kl 6 igår morse. Klockan 21.30 stupade jag i säng och somnade på studs. Att sova i sin egen säng är klart underskattat ibland, det är helt underbart. Vaknade vid kl 3 för toabesök och blev så glad över att se att J sov bredvid mig. Sov vidare till kl 7 då J skulle upp till första arbetsdagen. Jag låg kvar men strax före kl 8 skulle han raka sig och jag bad honom dra upp rullgardinen. Det är skönt att bara ligga och titta ut ibland. Jag gick upp vid typ 11. Många timmar blev det i sängen men åh så skönt det var. Dessutom var jag inte direkt hungrig, vilket jag blir när jag börjar röra på mig och jag har svårt nog att äta som det är (inte själva ätandet egentligen utan urvalet man får förtära). Frukost är lättast dock. Nu blev det honungsyoughurt utan någonting i och ett glas apelsinjuice.

I måndags innan jag for till KS vägde jag mig. Efter en svullohelg i form av choklad, läsk, glass och rejält god och knaprig mat (tex grillat och grönsaker) hade jag gått upp till exakt den vikt jag hade en vecka efter op 1. Jag har alltså under våren gått ner till under den vikten men nu vägde jag exakt samma. Vilket var bra, för det var bara ett gram mindre än jag angett i hälsodeklarationen. Idag, två mornar senare har jag gått ner 1,5 kg. Ja ingen kan väl påstå att svält/soppdieten inte funkar, men det är sjutton mig inte värt det! Nej nu ska jag få i mig lite mer, mår iaf mycket bättre denna gång så kommer nog snart kunna stabilisera vikten igen. J sa igår att jag i mitt beteende var ungefär 4 dagar längre fram jämfört med förra op, så det verkar ju lovande. Men jag längtar till fredag och välkokta makaroner till lunch!

Ligger så efter vad gäller att svara på kommentarer. Tackar för alla så här istället!

Nu har mor och far farit hem till sig, J rullade in på moppen från St Göran nu. Han hade fått en fraktur på revbenet. Skojigt. Skönt att veta vad det är iaf och vad som ska göras om det blir sämre och när det borde ha blivit bra.

Efter op 1, och efter op 2:

Oj oj vad mycket som hänt detta dygn... Nu är jag iaf hemma och ska äta jordgubbsmilkshake till lunch, mums. J har varit på vårdcentralen på förmiddagen och ska efter lunch sticka iväg till St Göran för att röntga revbenen. Det är stabilt här hemma...

Har väldigt mycket att skriva om denna sjukhusvistelse. Till att börja med kändes det mesta bättre denna gång. Kommer nog få dela upp berättelsen i flera inlägg, så håll utkik. Operationen verkar iaf lyckad! Det blev ett lager stygn mot näsan och sedan en sidlambå, dvs de tog benvävnad (heter det vävnad?) och hud osv från sidan av gommen och flyttade över till mitten. Känns som det blir stabilt. Har nu en grop på sidan som påminner om när man dragit ut en tand...

En jämförelse med november-operationen och denna:

• Förra gången han jag inte mer än att nudda stolsitsen i väntrummet med rumpan innan det var dags att gå in på rummet och byta om. Denna gång tog det 3 timmar och 20 minuter innan jag fick en säng, sedan gick det dock undan.
• Förra gången försökte de sätta dropp på fem ställen, denna gång lyckades Mona på första försöket (på sidan av vänster handrygg).
• Förra gången var operationen över tre timmar denna gång en-en och en halv timme.
• Förra gången fungerade inte den där pulsmätar-grejen på uppvaket, utan det var glapp och den började tjuta i ett för att jag "dog". Denna gång fungerade maskinen.Dock var det krigslarmstest som tjöt där klockan 15.
• Förra gången blev jag inte illamående, denna gång blev jag det och spydde ca en matsked blod.
• Förra gången var jag groggy och hade nackont, denna gång hade jag huvudvärk.
• Förra gången var det i övrigt ganska lugnt på uppvaket, denna gång var det en tjej som hade rejäl ångest och panik som vaknade och grät och skrek (typ 25 år). Mer om henne senare tror jag.
• Förra gången fick jag åka till toan på uppvaket i en "toastol", denna gången fick jag gå men först kollade de med ultraljudsmätning hur kissnödig jag var...
• Förra gången fick jag ligga i eget rum och i ett parrum där det inte var någon mer än jag. Denna gång fick jag ligga i ett rumt med fyra andra kvinnor, bland annat tjejen med ångesten och en annan kvinna som jag snackade med när vi väntade på hämtning/taxi, kommer nog skriva om henne sedan också.
• Förra gången sov jag väldigt mycket, nu sov jag mest för att det inte fanns så mycket att göra.
• Förra gången var personalen ofta ganska otrevlig, korta i tonen och ohjläpsamma (förutom ängeln). Denna gång var de alla väldigt rara och hjärtliga.
• Förra gången var de envisa med att jag skulle äta det som serverades, inför denna gång skrev jag att jag var kräsen med mat och det var stor skillnad! "Säg till om du inte gillar det så får du något annat".
• Förra gången grät jag, det gjorde jag inte denna gång.
• Förra gången åt jag smärtstillande i över en vecka, denna gång slutade jag redan samma dag (har inte ont!).
• Förra gången fick jag kämpa för att komma hem, denna gång var jag så pigg att jag nog inte hade fått vara kvar.
• Förra gången skulle jag äta flytande i fem dagar och mjukmat i 3 dagar, denna gång tre dagar flytande och minst en vecka mjukmat.
• Förra gången specificerade inte kirurgen vad som menas med mjukmat, denna gång expemplifierade kirurgen och sa "kokt fisk, potatismos och välkokta makaroner", på frågan om pannkaka funkade var svaret ja.
• Förra gången var det återbesök efter 8 dagar, denna gång efter två veckor.
• Förra gången hämtade mor, far och J mig, denna gång J.
• Förra gången kände jag inte till någon i personalen, denna gång kände jag igen två ansikten. Sedan träffade jag Js morbrors fru, som tydligen jobbar på den avdelningen! Hon jobbade både igår och idag dock i salen bredvid min.

Op som nr 2, på plats kl 7, sticker nu! Hörs!

Eftersom operationen äger rum imorgon tänkte jag, för den intresserade och för mig själv, visa en film på hur mitt liv har varit de senaste 7 månaderna. Dvs efter operationen i november.

Här är en film som är tagen igår. Den har i efterhand blivit vriden åt rätt håll så jag ser lite lustig ut tycker jag. Jag börjar med att snyta mig för att visa att jag inte är förkyld eller något. Sedan äter jag två Marabou Mjölkchokladbitar från en 200 grams kaka. Snyter mig, så näsan blir hyfsat ren igen. Sedan dricker jag vatten, som på vägen ut blir missfärgat och ser vitt ut på filmen. Att notera är att allt ni får se är choklad, vatten och saliv, ingenting annat. Jag visar liksom inte mitt snor eller så. Men det känns ändå konstigt att visa er detta så jag kände mig inte helt bekväm när filmen spelades in...

Ni som ätit med mig under den här tiden kanske inte riktigt känner igen er, särskilt inte ni som endast ätit en riktig måltid med mig. Jag lärde mig nämligen fort de bästa teknikerna för att slippa detta. Börja aldrig med att dricka, hur törstig jag än må vara (åtminstone inte bland folk och utan näsdukar till hands). Börja inte med något som smälter i munnen (choklad) eller annat flytande (såser, dressing, soppor, glass osv). Börja inte med att äta äpple (äppelsaften), clementin och liknande, vindruvor, kiwi eller annan frukt som är "vattnig". Börja helst med konsistenser såsom banan eller potatis. Kött funkar också och en del grönsaker om det är mycket på en gång. Pasta och ris funkar men är så smått så de slinker också upp i näsan, de täpper dock till ganska bra efter att ha ätit en mängd av dem.

Gav mig av till brorsan på cykel. 5 km enkel väg och det tog mindre än 20 minuter att cykla. Vädret är dessutom perfekt. Det är varmt nog för shorts och tshirt men man kan cykla utan att bli helt förstörd av värmen.

Väl framme plockades M och As filmsamling fram. Det var en himla tur att jag tog med mig ryggsäcken, även om det kändes löjligt att cykla med en tom sådan dit. Hem var den dock allt annat än tom.

Detta var deras samling med undantag för de filmer jag lånade:


Så här såg min ryggsäck ut när den var full:


Och här har vi de 36 (om jag räknade rätt) filmerna jag lånade:

Första sommarlovsdagen avklarad och det är så underbart. Solen sken, det blåste lite och var en del moln men jag begav mig ändå av på cykeln hem till Sa, iklädd shorts, tshirt och undertill min nya röda bikini. Så åt vi lite gott och myste i gräset på filt/badlakan i flera timmar. Känslan att kunna ligga där och prata om allt möjligt, eller bara ligga helt tysta och njuta är helt fantastisk. Jag tänkte inte på plugg och hade inga måsten. Jag älskar det. Vi åt en sen lunch och en stund efter det begav vi oss därifrån. Hon på tbanan mot stan och jag på cykeln hem. Väl hemma tyckte J att vi skulle städa. Det kände jag inte alls för! J plockade undan en del och resten får jag ta imorgon på dagen (han är borta imorgon på dagtid). Jag hamnade på balkongen. Sedan la jag mig på soffan och började läsa Camilla Läckbergs Fyrvaktaren. Har en hel del böcker som jag lånat på mig sedan i somras och det ska bli så skönt att få plöja igenom dem. Läste ett kapitel och la sedan boken på bordet, stängde av ljudet på mobilen och somnade. Vaknade vrålhungrig och supersugen på pannbiffar men det blev rester istället, jag stod inte ut med att vänta längre på att äta! J var och tränade under kvällen.
Jag absolut älskar sommarlov.

Dagen efter immaterialrättstentan (som kändes som att det gick bra) begår jag med stor sannolikhet upphovsrättsligt intrång när jag gör detta:

Mitt sommarlov - Anita Hegerland

 

Men vad gör väl det om man bryter lite mot lagen då och då. Alla andra gör ju det! (Okej, otroligt dåliga ursäkter). Men det är sommarlov och solen skiner från en blå himmel. Då gör man ibland lite saker mitt i glädjeruset som man inte borde.

 

Kusin P tog studenten igår- Grattis igen! Så vi var där på mottagningen och det var mysigt.

 

Idag ska jag om en stund hoppa upp och bemästra cykeln. Ska hälsa på Sa och vi ska sola på gräset och ha lite mini-picknick. Ungefär.

 

Ha en superb fredag gott folk!

 

---

Tillägg kl: 9.42

J vänder sig om och tar av sig hörlurarna. Han ler och ser lite busig ut. Jag har spelat Mitt sommalov sådär 10 gånger i rad (nästan iaf) och konstaterar för J att "jag är glad att jag har sommarlov". "Jag hör det" svarar han, "varje gång du får sommarlov lyssnar du massor på den där låten".

Men jag associerar ju verkligen den här låten till många bra saker! Sedan började vi prata om hur underbart det var att få sommarlov när man var liten... Det var ju typ det bästa som fanns!

Till att börja med en god nyhet: J har fått sommarjobb! Han hade egentligen inte tänkt jobba i sommar, men så dök detta upp och det var för bra för att tacka nej till. Det är hans första jobb som är relaterat till hans studier och därmed en grymt bra erfarenhet och referens i cv:t. Grattis till honom!

Annars så har jag gjort det sista tentaplugget idag. Det är sällan jag pluggat så "lite" (i jurstuds mått mätt dvs) och varit så omotiverad men det får gå som det går imorgon. Jag gör mitt bästa och det får helt enkelt räcka. J tände på grillen och grillade lite kött medan jag hoppade i badet och skrubbade mig ren. Nyss avslutade vi middagen och det var självklart riktigt gott.

Nu blir det till att göra en fruktsallad till imorgon, packa ner allt i väskan och diska upp lite. Ja, och göra lite träningar som alltid (70 armhävningar, sit ups och rygglyft i veckan sedan nyår).

Imorgon efter tentan ska jag förbi C2-amanuensen och hämta ut min C2-tenta (som hon lämnade ut 10 dagar efter att jag mailade första gången om att få den- dåligt!). Sedan hem och byta om, sminka mig och slänga på mig linser för att sticka till kusin Ps studentmottagning. Kommer ni (som har varit med om det) ihåg hur det kändes kvällen innan studenten?!

Och som förtydligande: imorgon har jag sommarlov! Hurra!

Idag har jag, förutom att tentaplugga, varit på sjukhuset och skrivit in mig för operation. Det var en intressant upplevelse. Fick träffa E, som ska operera mig denna gång. Undrar om det var för att T var fullbokad eller om T helt enkelt inte ville ta sig an mig igen. E gav iaf ett bra intryck och jag tror att jag är i trygga händer. Han sa dock att det är klurigt att få till det och att det finns en liten, liten risk att det inte fungerar denna gång heller. För varje operation blir det nämligen lite svårare. Dessutom blir blodtillförseln sämre för varje op. Men blodtillförseln i munnen är god från början och risken för infektioner är liten. Han har flera idéer för hur han ska genomföra operationen och kommer göra det som verkar bäst när jag väl ligger på operationsbordet. Han tror inte att jag hade något ben i närheten vilket gör att han kanske kommer göra hål på sidorna, nära tänderna, för att undvika att det sträcks för mycket. Tror jag han sa iaf. Dessutom slipper jag de blodförtunnande sprutorna då jag är ung, frisk och operationen inte blir så lång. Han beräknar att den tar mellan en och en och en halv timme. Han lovade flera gånger, helt självmant, att göra sitt bästa för att operationen ska bli lyckad och jag sa att jag ska vara supernoga efteråt för att göra det bästa av det från min sida också. Det brukar vara tre dagar flytande och sju dagar mjukmat, om inte det är känsligt område för då kan den flytande delen förlängas. Dagen efter får jag åka hem, troligen innan klockan 11. Det vore ju väldigt skönt, jag ogillar verkligen att ligga på sjukhus! När han såg min hälsodeklaration där man skulle fylla i om man opererats förut konstaterade han att jag var en veteran. Jo tack, men jag önskar att jag inte behövde vara det...

Snälla låt detta bli min sista operation någonsin!

Igår kom jag till palatset vid kl 10. Visste redan innan att det var dömt att misslyckas. Fanns självklart inga platser. J kom till stan och vi gick tillsammans till KTH. Irrade runt på Sophiahemmet och fann till slut Lill-Jans huset eller vad den hette en bit från området. Drog dock en nitlott och fick gå tillbaka. Köpte lunch och sedan satte jag mig på skolområdet och pluggade medan J var på redovisning. Nästan fyra timmar senare kom han tillbaka, och hade fått sommarlov. Vi slog följe till Sergels torg, där det var en enorm ansamling med stöddemonstranter för Ship of Gaza. Vi fotade dem och gick sedan vidare till telia. J har nu inhandlat en HTC Desire, en Android-telefon. Den mobilen kan han tom själv programmera saker till och använda i den. Lägga ut den så andra Android-telefonägare kan använda dem. Superroligt. En klasskamrat till honom hade gjort ett spel som låg på topp tre listan över gratisapplikationer. Inte illa. För mig känns det otroligt skönt. För nu har J äntligen skaffat telia. Min enskilt största utgiftspost på mobilräkningen har varit att ringa till J. Nu betalar jag enbart uppkopplingskostnaden! Så skönt! För honom blir det dyrare per månad då han ju har en ny mobil som avbetalning men hans dyraste utgiftspost (att ringa/smsa mig) försvinner åtminstone. Så särskilt mycket utöver den fasta kostnaden borde det inte bli.

I och med detta funderar jag starkt på att lägga ner min comviq i en låda. Ni gör alltså säkrast i att ringa till mitt 070-nummer, om ni inte vill att jag inte ska svara förstås men då kan ni lika gärna strunta i att ringa.